Nu har jag precis kommit hem från pappa. Han ville ha hjälp med att lägga upp en stege på taket och snäll som jag är hjälpte jag han. Det gick ganska bra, vi fick upp stegen efter lite om och men. Det hade varit mycket lättare om han hade gjort det lite tidigare i höst när det inte är snö på taket. Men det gick i alla fall.
Wilma och Jack sprang runt på gården och töntade, medans stackars Assar fick sitta i bagaget. Han lyder i princip aldrig mej, så det kändes säkrare att han var fången där. Fast han var ut en sväng och luftade sej han också, men det var inte planerat. Han tog ett svanhopp ut ur bagaget när jag släppte in Wilma där. Då blev jag lite smått förbannad, det första han gjorde var nämligen att springa upp på vägen. Dumma hund. Efter att jag hade vräkt ur mej några ramsor innehållande största delen svordomar kom han ner på gården igen. (Jag måste lära mej att kontrollera mitt humör, man kan nästan tro att jag är gravid när jag sätter igång och gormar. Sådana humörsvängningar får jag med lite jämna mellanrum. Jätte trevligt.) Väl nere på gården hittade han igen Jack och började busa. Jag kände mej otroligt snäll och lät han busa någon minut med Jack medans jag och pappa pillade lite på stegen. När jag skulle bära bort en del av stegen (vi kortade av den för att den var för lång.) fick jag svaret på varför hundarna hade varit mestadels på baksidan. Det låg diverse älgrester där, vilket hundarna tyckte var jättemumsigt att tugga på. Finns det något bättre än att tugga på älgrester? Jag tror inte det, dessutom är det ju bra för tänderna. Jag kanske ska börja tugga på det jag med, så jag får rena och starka tänder menar jag.