En helt vanlig blogg!

Förlåt mej fader, ty jag har syndat. Efter att ha sörplat juice ett tag har jag fallit tillbaks i gamla vanor, i går kväll och i morse drack jag O'boy. Föga anade jag att syndens dryck hade ett sådant järngrepp om mej. O'boyen stod i skafferiet och hånade mej med sin söta och chokladiga smak. Jag kunde inte stå emot den. Jag blev tvungen att hämnas den efter det oartiga hånandet genom att dricka den och fösvaga dess hypnotiserande krafter. Tyvärr fungerade det inte särskilt bra, jag tror att O'boyens hypnotiserade krafter växte av mitt patetiska försök till hämnd. Nu kan jag bara förlita mej på att min Gud hjälper mej genom denna otroligt svåra period i mitt liv.

Dock vet jag inte vem som är min Gud. Det står mellan Joss Whedon, Marc Cherry, Ingvar Kamprad och Osiris. Svårt val. Joss Whedon har gett mej mångra underbara avsnitt av Buffy, Angel och Dollhouse. Marc Cherry har skapat Desperate Housewives och på så sätt gett mej flera timmar av kvalitets underhållning. Ingvar Kamprad har gett mej IKEA, behöver jag säga något mer? Osiris är den bästa guden i Egyptisk mytologi. (vill ni läsa lite om vad Osiris var för gud, tryck här.) Herregud, vem ska få äran att bli min gud? Jag tror att alla ovanstående genier får bli gudar i min nya religion, det har dom gjort sej förtjänt av. Min nya religion kommer bli den bästa. När man dör får man sitta på IKEA och kolla på massa underbara tv-serier. Vem joinar min nya religion?