Av alla ytliga dokusåpor är nog Paradise Hotel den jag avskyr mest. Dom flesta andra dokusåpor har i alla fall ett "syfte", dvs. dom går ut på något, men Paradise Hotel har inte ens ett "syfte". I paradis hotellet ligger dom bara i sängen och bedriver otukut i några veckors tid, självklart påverkade av alkohol.
Paradise Hotel är ett enda stort forum för mediakåta människor som bara vill synas i tv, i hopp om att bli en dokusåpa kändis.
När dom har uppnåt den prestigefyllda titeln "dokusåpekändis" kommer dom att börja blogga på finest.se och synas på mingelbilder från Stockholms hetaste nattklubbar. Och om dom har tur får dom även medverka i något tv-program som utfyllnad/i stället för en riktig kändis.
Fan, det verkar vara riktigt givande att vara c-kändis i dagens Sverige, eller som jag kallar dom "folk-jag-inte-ens-visste-var-kända,-snälla-berätta-vad-han/hon-är-känd-för".
Jag vill avsluta detta inlägg med att citera en väldigt klok karaktär från Buffy. Som Cordelia en gång sa "God! What is your childhood trauma?". Det vill jag ha svar på, vad för traumatisk upplevelse i deras barndom fick deltagarna i Paradise Hotel att vilja medverka och överexponera sej på det sättet?