En helt vanlig blogg!

Studenten

Kategori: Allmänt

Det känns så overkligt. Det känns som att det var igår man satt där på skolan för första gången. Jag, precis som dom flesta andra, var nervös inför vad dom kommande tre åren skulle bjuda på. Jag minns den dagen ganska väl, dagen jag upptäckte att klassen bestog av 15 tjejer och jag. Det första jag tänkte då var "Hur fan ska det här gå, umgås med tjejer i tre år".  Den första dagen flöt på ganska smärtfritt som jag minns den, alla satt där tysta som möss och kollade runt på dom vi skulle spendera tre år tillsammans med. Utom Hanna förstås som jämt är så trevlig och pratar på. Det var nog hon som pratade mest första veckan, nog för att hon fortfarande pratar mycket. Men nu hinner vi andra få en syl i vädret också, oftast. Så fort vi hade lärt känna varandra släppte vi lös lite mera och började "leva" ut våra olika personligheter. Desto mer vi umgicks desto mer trivdes vi tillsammans, vilket jag tycker är ganska logiskt nu när jag hör hur det låter. Men den meningen får stå med som lite utfyllnad.
Jag minns våra bowlingkvällar. Fast oftast vart det inte så mycket bowling. Våran bowling gick mest ut på att psyka varandra till att missa, vilket ledde till att vi satt dubbelvikta och skrattade. Och efter varje bowling gick vi till Tre Kronor och svullade i oss onyttig mat, det är ett under att vi inte vart jätte tjocka och rullade fram. Apropå Tre Kronor, minns du smset jag skickade till en viss person från din mobil Anna? Haha.
Jag minns alla våra filmkvällar och Buffy-helger. Så underbart roligt vi hade och kan man vara mer onyttig än vad vi var? Vad händer om man tar en "sur-flask-godis" och dricker dricka? Jo, då blir det en liten reaktion mellan godisen och drickan som leder till att det sprutas dricka över Mini-Malins balkong, fönster och halva lägenhet.
Jag får absolut inte glömma att nämna när vi var på Kolmården. Shortbus på bioduk, det var en upplevelse man sent kommer att glömma. Fast det bästa var nog att åka nattåg, det låter nog inte så kul. Men det blir lite vad man gör det till, och vi gjorde det till en upplevelse utöver det vanliga med hjälp av massvis med godis och Dextrosol. Haha. Minns ni "Åh, vi är hemma på byn. Nu ska jag visa pappas hus." Alla la sej och kollade ut genom fönstret typ en minut. Sen utbrister jag "Oj, det var på andra sidan!" Är jag inte skicklig så säg.
Om jag ska sitta här och berätta om alla underbara minnen så kommer det här inlägget bli alldeles för långt. Så nu får det vara slut med gamla minnen och jag ska försöka avrunda det här på ett bra sätt.
Jag är helt säker på att jag kommer sakna alla i Np3a. Dom här tre åren har varit bland dom bästa i mitt liv, och det har jag ER att tacka för. Tack. Mina tankar just nu är långt ifrån lik mina tankar första dagen. Nu tänker jag mest "Hur ska jag klara mej utan alla dom här personerna?"  Som tur är har jag alla minnen, väldigt många och bra sådana. Nu ska jag sluta skriva här och sova några timmar innan det är dags att kliva upp och ta studenten. Det känns fortfarande overkligt, även fast jag vet att det bara är några timmar kvar.
Som avslutning vill jag bara säga; Tack alla i Np3a för tre underbara år. Om det är sant att ett skratt förlänger livet, då kommer vi att leva för evigt.

Kommentarer

  • Linda säger:

    Men gud, du gör mig nästan tårögd lillebror, och det är inge bra nu när jag precis sminkat mig och gjort mig fin inför den Stora Dagen! :)



    vi syns snart, stora lillebror!!

    2009-06-12 | 06:50:31
    Bloggadress: http://ziquita.blogg.se/
  • mamma säger:

    nu har jag läst...å nu sitter jag här & tårarna rinner=)

    Ja, att du har trivts - det har märkts på dig, du har haft underbara klasskamrater...de vet jag..& jag hoppas/tror & vill att ni ses igen..

    & GRATTIS till studenten=) du va sååååå FIN Olof...

    Kram

    2009-06-14 | 14:58:07

Kommentera inlägget här: