Jag är otroligt skicklig. Eller, jag vill tro att jag är det i alla fall.

Nu är jag precis hemkommen från en skogspromenad med hundarna som inte gick riktigt som planerat. Varför gick den inte som planerat undar ni säkert? (även om ni inte undrar så tänker jag berätta)
Allt var frid och fröjd, hundarna var glada och skuttade runt som ett gäng rådjur på ectasy. Dessvärre har inte rådjur på ectasy, eller som i detta fallet; ett gäng glada hundar, särskilt bra uppmärksamhet på området runt omkring. Just den här gången räknar jag mej själv som "området runt omkring".
Jag gick först och hundarna var bakom mej och busade. Helt plötsligt springer Wilma och Jack in i mej med full fart bakifrån, vilket resulterar i att jag känner hur mitt vänstra knä hoppar ur led och sedan tillbaks igen med ett härligt knak. Dom flesta av er som någon gång har haft ett knä som hoppar ur led vet nog att det är i princip omöjligt att hålla balansen när det hoppar ur led. Så var även fallet här och jag ramlar ner på backen.
Är jag inte skicklig så säg?

Jag måste säga att det var tur att knät "hoppade tillbaks i led", om det inte hade gjort det hade jag varit tvungen att krypa tillbaks till bilen. Det hade inte varit skoj.

Nej, nu ska jag halta från datorn och försöka hitta något bandage så jag kan linda runt knät. Wish me luck!