Idag är jag ledig och solen skiner. Härligt värre!
Dessvärre har jag varit ganska lat och oengagerad under den gågna veckan eftersom jag har jobbat mycket och inte haft lust att städa, diska eller sånt där annat som man måste göra. Så jag har en ganska lång att-göra-lista idag och kommer att spendera största delen av dagen inne och städa, men jag ska snart gå ut på en promenad med hundarna och njuta av solskenet innan jag drar igång med alla måsten.
I morgon drar FittnesFighten igång! Det känns väldigt roligt men samtidigt extremt jävla jobbigt. Hur ska jag orka träna en timme om dagen? Och hur ska man få tid till det när man jobbar?
Det är nog tur att jag har börjat bli lite morgonpigg, då hinner jag förhoppningsvis träna redan på morgonen innan jag går till jobbet. Så får det bli! Lika bra att ställa alarm redan nu, dom kommande veckorna kommer alltså min väckare att ringa mellan kl 05:00 och 06:00 på morgonen. Fy f*n vad tidigt!
Nu tror jag inte att jag har så mycket mer att förmedla till er läsare, jag skulle mest tala om att jag lever och frodas. :)
Tack vare att två av mina Facebook-vänner hade rekommenderat/delat den här artikeln läste jag den och kan inte annat än flina. Jag tycker alltid att det är kul när någon vågar provocera (i lagom mängd vill säga), i det här fallet är det en gayrättsaktivist som köpt ett hus och målat det som en Pride-flagga, till saken hör att huset ligger mitt emot Westboro Baptist Church som är en extremt anti-gay församling.
Ledaren för den lilla församlingen, Fred Phelps (83 år), skräder inte orden och är inte alls särskilt förtjust i Sverige. Han har bland annat kallat kungen för ett kräk, startat hemsidan God Hates Sweden samt hyllat bombdåden mot London år 2005.
Ja, han är en riktigt färgstark individ minst sagt! (Nästan lika färgstark som en Pride-flagga!)
Kalla mej trög eller kulturellt efterbliven, men jag fattar verkligen inte vad som är grejen med alla dessa Harlem Shakes. Vad kommer fenomenet ifrån och vem/vilka var först med det?
Ja, frågorna är många och jag orkar inte rådfråga min kära vän Google ikväll så mina funderingar får förbli endast just det, funderingar.
För en liten stund sen snubblade jag över en Harlem Shake som jag kikade på. Det är ett gäng gymnaster som flyger runt och skuttar som om dom vore Duracell kaniner. Om jag skulle försöka mej på något dylikt skulle jag garanterat lyckats vrida alla leder ur led och bryta höfterna, lastgammal som jag är.
I lördags var det ju final i Melodifestivalen och jag kan inte låta det gå förbi utan att kommentera resultatet lite grann. Först måste jag börja med att säga att det var förjävla synd att inte Yohio fick vinna, det hade varit väldigt fränt att skicka han till Eurovision. Men självklart var dom utländska jurygrupperna tvugna att förstöra det. Usch på dom!
Men det är ju inte fy skam att skicka Robin till Eurovision heller, det kan nog gå rätt bra för han. Hoppas jag i alla fall, jag har inte spanat in hans motståndare än. Det tar vi längre fram när det börjar närma sej. :)
Nähäpp, nu ska jag sluta skriva här och surfa vidare en liten stund innan jag skuttar i säng. I morgon stundar ännu en härlig arbetsdag på Ica :)
Vem är jag då?
Olof heter jag och är för tillfället 23 år. Jag bor i en liten by som heter Bispgården, om ni inte vet vart det ligger så är det helt i sin ordning.
I lägenheten bor även mina hundar Jackson & Spike, även katten Judith huserar här.
På dagarna jobbar jag på Ica och byns pappershandel, och där trivs jag utomordentligt bra. :)
Jag är även oberoende Herbalife distributör och jobbar med det på sidan av Ica & pappershandeln.
Dom timmar på dagen som inte fylls av jobb och hundpromenader spenderar jag gärna framför tvn. Ni förstår, jag är nämligen en liten tv-serie nörd av stora mått.
Nu tror jag att jag har lyckats beskriva mej själv, men är det något ni undrar över så tveka inte att fråga. Lämna en kommentar eller skicka ett mejl. :)
