Jag känner att jag börar få tillbaka lusten att blogga, så nu kommer jag förmodligen att uppdatera i alla fall några gånger i veckan. Förhoppningsvis.
I helgen kommer det inte att bli någon uppdatering för då är jag ute på äventyr. Det är nämligen dags för Lycksele vårmarknad och då har jag och några av mina klasskamrater från gymnasiet som tradition att alltid åka dit och umgås över helgen. Och festa lite grann så klart.
Jag har precis packat ner det mesta inför helgens bravader, det sista får jag slänga ner i morgon. Tandborste och sånt där annat krafs som man inte vill vara utan, samt mina systempåsar (varav en innehåller en dunk Tre Apor, därav rubriken.)
Hundarna ska få bo på hundhotellet i Sörbygden över helgen, om ni ska åka bort och inte har hundvakt så rekomenderar jag det starkt. Billigt och mycket prisvärt, det ligger lite avsides men det är absolut inte svårt att hitta dit. Mina grabbar tycker att det är väldigt skoj att vara där, det brukar alltid finnas någon/några fina flickor i hundgården bredvid man kan flörta lite med. Haha.
Nu börjar det bli dags att väcka jyckarna och ta en liten kvällspromenad. Jackson ligger i soffan på rygg och snarkar och Spike ligger vid mina fötter och luktar fotsvett. Han får jämt tassvett när han sover, charmig värre.
Och med dom orden tar jag och avrundar detta totalt ostrukturerade inlägg och önskar er alla en förbannat trevlig helg. För det vet jag att jag kommer att ha. :)
När jag var ute med hundarna tidigare idag fick jag ett infall att släppa dom på en lägda så dom fick busa lite. Skoterspår är bra för mycket mer än att bara köra skoter i. Perfekt att motionera hundar på. :)
Om en liten stund ska jag ta Wilma på en långpromenad. Hon får en enskild promenad för att hon ska slippa umgås med Jack hela tiden nu när hon löper. Okej, jag erkänner: jag orkar inte säga åt Jack att sluta nosa Wilma i "bakpartiet" hela tiden, därför får hon en egen promenad. För att vara en så mesig hund annars är Jack förbannat tjurig när det är en löptik i närheten. Fast det är nog dom flesta okastrerade hanhundar. :)
Jack får en egen långpromenad senare i kväll, så att han inte känner sej mobbad över att han inte får följa med nu.
Idag har jag upptäckt att Wilma löper. Tjoho! Not. Det är inte kul att ha en löptik och okastrerade hanhundar i samma hus. Fast än så länge går det ju bra, det blir värre när hon kommer in i höglöpet. Jag som trodde att jag skulle ha hunnit/haft råd att kastrera Jack innan Wilma skulle löpa igen, men så blev det inte. Uppenbarligen. Jag får sikta på att ha en "kullös" hanhund till nästa löp.....få se nu, nästa löp borde bli någon gång i augusti enligt min huvudräkning.
Om det är någon som känner sej manad att ha Wilma som inneboende dom närmsta veckorna är ni hjärtligt välkommna att hämta hon. Jag går även med på att "bytlåna" hund ett tag, exempelvis eran hanhund mot min lilla löptik. Haha. :)
I dag när vi var ute i skogen med hundarna hittade jag ett älgpass som var ovanligt lågt. När jag såg det tändes en liten glödlampa ovanför mitt huvud. Jag fick den brilijanta iden att slänga upp någon hund där och i vanlig ordning var det Wilma som fick agera försökskanin. Jack var lite för feg och jag orkade inte vara pedagogisk med han. Wilma behövde bara ett "hopp upp" och ett pekande finger. Så här glad blir man när man sitter på pass. Ps. vi såg ingen älg.
Tidigare i kväll var jag ute och gick en liten sväng med hundarna och när vi gick så mötte vi en hund. Wilma valde att visa sej från sin värsta sida och studsade upp och ner och skällde. Det resulterade i att jag fick ett psykbryt, vände på klacken och gick hemåt med raska steg utan att ens kolla på någon av hundarna på hela vägen. När jag kom in kopplade jag lös hundarna och började gorma om att jag skulle omplacera Wilma. Jag gormade om det ett bra tag innan jag började att lugna ner mej och insåg att jag aldrig skulle kunna omplacera Wilma. Hon är ju världens bästa Wilma trots allt. Jag visste inte att jag var så temperamentsfull att jag kunde balla ur för en sån sak, det är ju faktiskt inte Wilmas fel att hon hade en taskig uppväxt. Mamma och Linda såg lite chockade ut när jag stog och tog ut alla mina aggresioner. Linda satte sej till och med framför datan och började kolla upp hundtränare och hundpsykologer med erfarenhet av hundar som Wilma. Jag har mer eller mindre bestämt mej för att kontakta en hundtränare/psykolog någon gång i framtiden, när jag har råd vill säga. Dom gör det ju inte precis gratis. Men det hade varit intressant att träffa någon som verkligen kan tolka Wilma och hennes problem. I morgon ska jag ta och läsa några kapitel i en bok om hur man tränar hundar med liknande problem som Wilma. Jag hade nästan glömt bort att jag har den. Så det ska jag sysselsätta mej med i morgon. Jag ska även börja att skriva en "träningsplan" för Wilma. Om jag har det nerskrivet på papper kanske jag blir mer motiverad till att träna hon.
Nej, nu ska jag ta och slänga mej i duschen. Sen blir det en mugg O'boy, lite bullar och slutet på Idol.
Wilma ligger och snarkar...sen kom jag och väckte hon med kamera- blixten. Fy på mej! Jag försökte få en bild på Jack också, men han samarbetade inte. Han borrade bara ner huvudet ännu djupare i bädden.
Nej, nu ska jag göra som Wilma och lägga mej och snarka.
Idag blir Wilma tre år, hon börjar bli rena rama gammtanten. Wilma är ute och skuttar, fast just här sitter hon still, i snön, kortet är taget någon gång i våras. Tror jag...
För en liten stund sen kom jag in från promenaden, vi gick ner till Stadsforsen en sväng. Det gick faktiskt riktigt bra för dom att gå i dubbelkoppel med tanke på att det var flera månader sen dom gjorde det sist. Dom hade lite olika ideer om när dom skulle göra ifrån sej bara, men det var i princip det enda "problem" vi hade. Dessutom fick dom lite värdefull träning båda två. Vi gick förbi ett hus där det satt en Finnspets i lina ute på gården som skällde, då vart Wilma och Jack lite för uppspelta. Så jag satte dom ner så dom skulle lugna ner sej. Wilma gnällde två gånger sen var hon tyst och Jack blev också lugn, han la sej ner tillslut och njöt av solskenet. Den enda som inte lugnade ner sej var Finnspetsen. Då vart jag lite stolt över mina byrackor, dom kan uppföra sej riktigt bra bara dom känner för det. :)
Lite udda pose, men dom är lika glada för det. Det flög en fluga bakom mej som dom har fullt fokus på.
Det regnar inte idag! Idag är det till och med lite sol ute, dock är det inte så himla varmt. Men det är inte kallt heller, det är något slags mellanting mellan strålande sol och kallmulet. Så nu känner jag mej inspirerad att ta en promenad och börja med Wilmas träning, jag började aldrig med det uppe i Digerlemmen eftersom det var bajsväder hela tiden. Nu blir det lite kontaktövningar med min lilla byracka. Jag uppdaterar lite senare idag om hur Wilma reagerade på kontaktövningarna. Nu ska jag skynda mej att fylla fickan med hundgodis, koppla Wilma och skutta ut med klickern i högsta hugg innan det blir bajsväder igen.
Vem är jag då?
Olof heter jag och är för tillfället 23 år. Jag bor i en liten by som heter Bispgården, om ni inte vet vart det ligger så är det helt i sin ordning.
I lägenheten bor även mina hundar Jackson & Spike, även katten Judith huserar här.
På dagarna jobbar jag på Ica och byns pappershandel, och där trivs jag utomordentligt bra. :)
Jag är även oberoende Herbalife distributör och jobbar med det på sidan av Ica & pappershandeln.
Dom timmar på dagen som inte fylls av jobb och hundpromenader spenderar jag gärna framför tvn. Ni förstår, jag är nämligen en liten tv-serie nörd av stora mått.
Nu tror jag att jag har lyckats beskriva mej själv, men är det något ni undrar över så tveka inte att fråga. Lämna en kommentar eller skicka ett mejl. :)
