En helt vanlig blogg!

Vissa dagar blir jag otroligt sentimental, helt utan anledning. Ikväll är inget undantag.

Eftersom lilla Spike fick för sej att tugga sönder alla kablar till tvn och dvdn så har jag inte så mycket att sysselsätta mej med när det är sånt här pissigt snöblaskigt väder ute. Och då hamnade jag framför datorn, läsandes massa gamla bloggar som inte blivit uppdaterade på flera år. Bland annat min kära systers gamla bloggar och min egen gamla blogg. Nu tycker ni säkert att jag är väldigt knäpp som läser så gamla och inaktuella bloggar, men det skiter jag fullständigt i.
När jag satt där och lusläste alla inlägg började jag minnas. Jag började minnas allt som hänt i mitt liv dom senaste åren. Alla upp- och nergångar, gymnasiet, Lycksele, svullarhelger med Buffy-gänget, gårdagens middag och sist men absolut inte minst; studenten. Åh herregud, studenten! Det är snart tre år sedan jag och mina kära djurvårdare tog studenten. Tiden har verkligen gått fort.

Jag minns så väl den dagen jag fick beskedet att jag hade kommit in på gymnasiet i Lycksele, och att jag tackade ja utan minsta eftertanke eller tvekan. Till saken hör att jag aldrig någonsin tidigare satt min fot i Lycksele och att jag redan kommit in på naturbrukslinjen i Östersund och skaffat boende. Och just ja, det var bara en vecka kvar till skolstart.
Men problem är till för att lösas, och tänka sej att allt löste sej till slut. Jag minns mammas lätt förtvivlade min när jag tvärt nobbade Östersund och istället ställde in siktet på Lycksele. Ja, hon fick sej nog även ett par gråa hårstrån på köpet då.
Den första tiden i Lycksele bodde jag på ett elevhem, men efter första terminen tog jag och skaffade mej en lägenhet. Efter jullovet flyttade jag in i min första, absolut egna, lägenhet. En liten etta med gula tapeter, med lite suspekta fläckar lite här och där. Men det gjorde ingenting. Det är något särskilt med den första egna lägenheten, eller hur?

Jag minns den första dagen på gymnasiet, med upprop i aulan och allt. Känslan av hopplöshet när jag insåg att jag skulle gå i samma klass som 15 tjejer, inte en enda kille. Inte en enda. Inte ens en hermafrodit. Ärligt talat så övervägde jag faktiskt att hoppa av. Men det gjorde jag inte, och det är jag extremt glad över.

Efter tre underbara år med minst lika underbara människor i Lycksele kom då dagen D. Studenten, som vi längtat efter sedan första dagen på gymnasiet. Efter tre år av pluggande, mockande och ett ganska stort antal kebabtallrikar från Ibbes var det nu dags för oss att träda in i vuxenlivet med allt vad det innebär. Men först, en dag (& natt!) fylld av glädje, tårar och en och annan drink. :) (Gratis är gott. Ni som inte förstår vad jag menar behöver inte bry er ;P)

Dom tre åren jag spenderade på gymnasiet i Lycksele var några utav dom bästa i mitt liv och dom har format mej otroligt mycket som person. Jag hade inte varit den jag är idag utan Lycksele, det är jag helt övertygad om.

 

Nu sitter jag här med en tår i ögat och tänker tillbaks på dom senaste åren. Det är otroligt vad tiden går fort, vad mycket man gjort och vad mycket man inte hunnit med. Jag rekommenderar starkt att ni gör som jag och bara sätter er ner och minns. Det är otroligt vad mycket minnen som får plats uppe i hjärnkontoret. :)

Jag har, självklart, många fler bra minnen än bara från studenten och Lycksle tiden. Men om jag ska sitta och skriva om dom så skulle det resultera i ett alldeles för långt inlägg. Och det vill vi ju inte.


Till er som sitter och överanalyserar det jag just skrivit:
Nej, jag är inte olycklig på något sätt och tänker inte flytta upp till Lycksele i hopp om att finna lyckan.
Jag har ett jobb som jag supertrivs på och jag gillar livet här hemma i lilla Bispgården. Så det så! :)

Nu undrar ni nog varför jag tycker den här bilden är rolig, och sanningsenlig.
Det ska jag svara på, det är helt enkelt för att jag är udda och har lite konstig humor. Dessutom visar bilden, på ett lite skämtsamt sätt, att det finns likheter (det finns säkert fler likheter än dom som är med på bilden) mellan islam och kristendomen. Tänk på det nästa gång du läser tidningen eller ser på nyheterna och tänker "dom där muslimerna är ju fan inte klok".

Om jag ska vara ärlig så har jag urusel koll på det här med påsk. Sist jag filosoferade över det var någon gång i fjol, och då gjorde Dessan (jag tror det var hon i alla fall) ett tappert försök att lära mej hur allt låg till. Dessvärre minns jag inte det och känner därför ett tvång att filosofera över det ytterligare en gång, i hopp om att någon ska lämna en kommentar och förklara hur allt hänger ihop.

Idag är det skärtorsdagen, det vill säga början av påskhelgen. Vad skärtorsdagen har för funktion har jag ingen aning om, hör den ens i hop med den kristna påsken?
I morgon är det långfredagen och det var då dom spikade fast Jesus på korset och lät han hänga där och jobba på solbrännan. Så långt är jag med. Jesus hängde där en några timmar tills han kände för att dö. När han hade dött förmodar jag att dom begravde han någonstans.
Nu har vi kommit till påskafton, då alla firar och äter alldeles för mycket mat. Sen är det påskdagen, det är dagen när vissa är bakis efter gårdagens festande och några andra lovar sej själva att börja banta i morgon. Nu har vi kommit till påskens sista dag, annandag påsk. Om jag har förstått allt rätt så är det då Jesus hamnar på alla löpsedlar när han plötsligt bestämmer sej för att återuppstå från dom döda. (Snacka om att hans "grav-granne" måste ha blivit sur när han återuppstod utan att ta med en kompis!)

Nu till mitt största frågetecken:
Varför firar vi påskafton? Jag menar, att fira dagen efter Jesus död måste ju på ett sätt betyda att man firar hans död? Jag trodde att Jesus var alla kristna människor idol och det känns lite fel att ha påskfest dagen efter sin största idols död. Jag anar en bugg i systemet, eller ska jag säga en bugg i bibeln?

Till sist har jag bara en fråga: vaför är folk så förtjusta i påskmat? Det är ju i princip samma sak som julmat, den enda skillnaden är att vi blir överösta med diverse äggrätter på påsk.

Nej, det här med kristendomen är inte min starka sida.

På torsdag är det kristi flygar dag och i vanlig ordning blir man ledig från skolan. Lyxigt! Men nu har jag börjat fundera lite över varför man har en Kristi Himmelfärdsdag.
I morse så pratade vi lite om det på skolan och då frågade jag varför man firar den. Och jag fick till svar "Jesus steg upp till himlen." Då utbrister jag "Va?! Dog han igen!?" Till svar på det fick jag massa skratt, tur att jag är snäll och underhåller min klass lite granna. Men jag är fortfarande inte riktigt säker på om jag har förstått varför man firar det. Jag tycker mest det låter som en helt onödig helgdag, jag säger inte att jag inte gillar onödiga helgdagar. Tvärtom, jag älskar onödiga helgdagar eftersom man får ledigt eller ofta jobbar en kortare dag. Tillbaks till mina funderationer.
Så här har jag uppfattat Jesus liv, och död för den delen. Han föds på julafton och lever i x-antal år. Sen dör han på långfredagen och återuppstår på påskdagen. Sen flyter livet på och han skuttar glatt runt och frälser folk hit och dit, bortsett från homosexuella och diverse syndare som inte har accepterat gud som sin frälsare. Sen helt plötsligt bestämmer han sej för att dö igen, därav Kristi Himmelfärds dagen. Hur trovärdigt är det? Först dör han, sen återuppstår han och sen dör han igen. Varför väljer han att dö på riktigt den andra gången? Om jag var Jesus så skulle jag ha återuppstått en gång till, hur skoj kan det vara att vara död?
Nej, jag tror inte riktigt på all den här Jesus propagandan om återuppståndelse och död hit och dit. Jag ska starta en egen religion, Kebab-religionen. I min religion dyrkar man den allsmäktiga Kebaben och den fabulösa falafeln. Vilka joinar min religion?

Nu har jag suttit och funderat igen. Varför firar vi i Sverige påsk som vi gör? Jag har alltid trott att påsken haft med religion att göra, kristendomen alltså. Jesus dog väl på långredagen och återuppstod några dar efter det. Nåt i den stilen är det i alla fall, jag har väldigt dålig koll på allt som har med kristendomen att göra.
Här i Sverige firas påsken med påskägg för barnen,sprit för dom vuxna och överdrivna mängder mat. Då undrar jag, hur såg egetligen påskfirandet ut förut? När det var lite mer religös inbladning i det hela, satt folk och drack sej redlöst fulla för att fira Jesus död/återuppståndelse? Eller firade dom genom att äta gott, umgås och bara ha det trevligt med varandra. Någon som har koll på hur påskfirande gick till innan vi gjorde det till ännu en ursäkt att festa?