En helt vanlig blogg!

Jag minns den där dagen...

Kategori: Tankeverkstad

Vissa dagar blir jag otroligt sentimental, helt utan anledning. Ikväll är inget undantag.

Eftersom lilla Spike fick för sej att tugga sönder alla kablar till tvn och dvdn så har jag inte så mycket att sysselsätta mej med när det är sånt här pissigt snöblaskigt väder ute. Och då hamnade jag framför datorn, läsandes massa gamla bloggar som inte blivit uppdaterade på flera år. Bland annat min kära systers gamla bloggar och min egen gamla blogg. Nu tycker ni säkert att jag är väldigt knäpp som läser så gamla och inaktuella bloggar, men det skiter jag fullständigt i.
När jag satt där och lusläste alla inlägg började jag minnas. Jag började minnas allt som hänt i mitt liv dom senaste åren. Alla upp- och nergångar, gymnasiet, Lycksele, svullarhelger med Buffy-gänget, gårdagens middag och sist men absolut inte minst; studenten. Åh herregud, studenten! Det är snart tre år sedan jag och mina kära djurvårdare tog studenten. Tiden har verkligen gått fort.

Jag minns så väl den dagen jag fick beskedet att jag hade kommit in på gymnasiet i Lycksele, och att jag tackade ja utan minsta eftertanke eller tvekan. Till saken hör att jag aldrig någonsin tidigare satt min fot i Lycksele och att jag redan kommit in på naturbrukslinjen i Östersund och skaffat boende. Och just ja, det var bara en vecka kvar till skolstart.
Men problem är till för att lösas, och tänka sej att allt löste sej till slut. Jag minns mammas lätt förtvivlade min när jag tvärt nobbade Östersund och istället ställde in siktet på Lycksele. Ja, hon fick sej nog även ett par gråa hårstrån på köpet då.
Den första tiden i Lycksele bodde jag på ett elevhem, men efter första terminen tog jag och skaffade mej en lägenhet. Efter jullovet flyttade jag in i min första, absolut egna, lägenhet. En liten etta med gula tapeter, med lite suspekta fläckar lite här och där. Men det gjorde ingenting. Det är något särskilt med den första egna lägenheten, eller hur?

Jag minns den första dagen på gymnasiet, med upprop i aulan och allt. Känslan av hopplöshet när jag insåg att jag skulle gå i samma klass som 15 tjejer, inte en enda kille. Inte en enda. Inte ens en hermafrodit. Ärligt talat så övervägde jag faktiskt att hoppa av. Men det gjorde jag inte, och det är jag extremt glad över.

Efter tre underbara år med minst lika underbara människor i Lycksele kom då dagen D. Studenten, som vi längtat efter sedan första dagen på gymnasiet. Efter tre år av pluggande, mockande och ett ganska stort antal kebabtallrikar från Ibbes var det nu dags för oss att träda in i vuxenlivet med allt vad det innebär. Men först, en dag (& natt!) fylld av glädje, tårar och en och annan drink. :) (Gratis är gott. Ni som inte förstår vad jag menar behöver inte bry er ;P)

Dom tre åren jag spenderade på gymnasiet i Lycksele var några utav dom bästa i mitt liv och dom har format mej otroligt mycket som person. Jag hade inte varit den jag är idag utan Lycksele, det är jag helt övertygad om.

 

Nu sitter jag här med en tår i ögat och tänker tillbaks på dom senaste åren. Det är otroligt vad tiden går fort, vad mycket man gjort och vad mycket man inte hunnit med. Jag rekommenderar starkt att ni gör som jag och bara sätter er ner och minns. Det är otroligt vad mycket minnen som får plats uppe i hjärnkontoret. :)

Jag har, självklart, många fler bra minnen än bara från studenten och Lycksle tiden. Men om jag ska sitta och skriva om dom så skulle det resultera i ett alldeles för långt inlägg. Och det vill vi ju inte.


Till er som sitter och överanalyserar det jag just skrivit:
Nej, jag är inte olycklig på något sätt och tänker inte flytta upp till Lycksele i hopp om att finna lyckan.
Jag har ett jobb som jag supertrivs på och jag gillar livet här hemma i lilla Bispgården. Så det så! :)

Kommentarer

  • Anna-Karin säger:

    Det va underbara 3 år :D

    2012-04-06 | 09:05:25
  • Dessan säger:

    Memememememe -snyft- Det var de bästa 3 åren av mitt liv :') -snyft-

    2012-04-06 | 14:17:45
    Bloggadress: http://dessanpezz.blogg.se/
  • mamma säger:

    Jadu, älskade underbara sonen min - nog 17 fick jag gråa här när du skulle till Lycksele efter att vi äntligen fått bostad i Östersund, haha. Men jag är så GLAD, så himla GLAD att det vart Lycksele för dig. För som du växte & utvecklades under dom 3 åren är otroligt, & jag tror som du att du inte vart den du är utan Lycksele & allt du upplevde där. Till exempel hade du ju inte fått uppleva att sova på en träbänk i polisens väntrum i Umeå utan det, hahahahaha.

    Jag är lyckligt lottad som har 2 så underbara & fina barn som dig & Linda samt att jag är mormor till en helt underbar liten tös. Jag älskar er 3 mest av allt på denna jord.



    KRAM

    2012-04-08 | 11:25:05
  • Anna M säger:

    Aw men olle :) jag tyckte synd om dig som va ensam kille... :P men du blev en i gänget och det är man ju glad över. :) saknar oxå tiden i lycksele. och gud så roligt de va ^^, som tur e så håller alla ju kontkten och de e ju bra. :)

    2012-04-08 | 17:05:38

Kommentera inlägget här: