I kväll har jag upplevt den mest förvirrande 1 ½ timmen i mitt liv, eller var det bara en timme? Ja, ni hör ju själva hur virrig jag låter. Nu undrar ni ju förstås vad det är som kan göra min annars ack så skärpta och icke förvirrade hjärna totalförvirrad, eller "fucked up" som dom säger i Amerika.

Jo, rytmisk styrketräning.
Har ni hört på maken, jag har tränat. Det händer inte allt för ofta, sist jag tränade var i våras. Fy vad jag har varit lat, men nu ska det bli ändring på det.

Åter till kvällens ämne, min förvirring.
Träningen började med att jag och syster kom dit i sista sekund eftersom våran lilla räcerbil inte riktigt samarbetade. Väl på plats var det bara att plocka på sej alla grejer man behövde och ta plats på golvet. Eftersom vi kom dit sist av alla fanns det inte så många platser att välja mellan och jag hamnade på raden längst fram i rummet. Precis där jag inte ville stå, ni förstår, jag blir lite paranoid när jag står längst fram i ett rum och ska träna. Jag inbillar mej att alla bara kollar på mej och hånskrattar. Fråga mej inte varför, jag bara gör det.

Uppvärmningen gick ganska bra, jag lyckades hänga med i nästan alla rörelser. Efter uppvärmningen kände jag att förvirringen började smyga sej på och jag hamnade mer och mer i otakt med alla andra allt efter tiden gick. Det trots att jag hela tiden försökte fokusera på ledarna och lyssna på vad dom sa och se hur dom gjorde, samt att jag tjuvkikade på hur dom andra deltagarna gjorde (allt i hopp om att jag skulle se någon som har lika dålig taktkänsla som jag, vilket jag inte gjorde. Tyvärr).
Allt eftersom att träningen fortgick hamnade jag mer och mer i otakt med allt och alla, dels för att jag tog för tunga vikter och var för dum för att byta till lättare vikter. Det gick ju bra med dom vikterna i början liksom.
I alla fall, sen mitt upp i allt hade dom tryck in några danssteg á la Zumba. Då höll jag på att dö av pinsamhet. Dock var det inte så mycket "dansande", som tur var. Efter det hade jag noll koll, när dom andra hade höger ben uppe i luften hade jag vänster ben uppe i luften och vice versa. Precis så där lagomt pinsamt.

Summa summarum av kvällens träning:
Även fast det inte riktigt känns som min grej, än så länge i alla fall, var det bra träning och det blir säkert roligt när jag väl lyckas få in övningarna och stegen i skallen så jag kan hålla takten med alla andra. Jag köpte i alla fall ett klippkort så jag kan gå på det 10 gånger till, så nu ska självdisciplinen plockas fram och fläskdallret ska "plockas bort". Nu var jag väl fyndig? Haha.