En ode till Melodifestivalen 2012
Kategori: Tv & Film
Är inte Melodifestivalen ett fantastiskt program? På sätt och vis enar det hela Sverige.
Många, precis som jag, fullkomligt avgudar programmet och följer det nästan slaviskt, medan en relativ stor del av befolkningen älskar att hata programmet. Sen har vi ju den lilla del av befolkningen som inte bryr sej överhuvudtaget, dom struntar fullständigt i vem som sjunger falskt, tafsar på programledaren eller sjunger om mannens säd i direktsändning.
Alla har en åsikt om programmet helt enkelt, vilket är både helt fantastiskt och väldigt underhållande. Om ni inte förstår vad jag menar, surfa in på Aftonbladet eller Expressen och läs alla kommentarer i någon Melodifestivalen relaterad artikel. Det är underhållning på hög nivå.
Även fast det har funnits en hel del bottennapp (läs Björn Ranelid och Thorsten Flinck) i årets festival tycker jag att det har varit väldigt bra. En hel del bra låtar har vi ju fått sjunga med i eller spy galla över under dom sex veckor festivalen har rullat runt Sverige.
Sist men absolut inte minst har vi ju Gina Dirawi, årets programledar-nykomling. Hon har varit helt fantastisk om jag får säga det själv. Hon har gjort ett kanonjobb och hon har precis min humor. Mer Gina åt folket!
Nu återstår bara den extremt långa väntan på Eurovision i slutet av maj. Det känns som att det är en evighet dit, precis som det alltid gör den här tiden på året när Mello är över. Men som tur är brukar tiden gå relativt fort. Oftast.
Nu ska jag sluta ta upp eran värdefulla tid med mitt svammlande och göra lite nytta i stället. Eller kanske sova?