Nu har jag precis läst en artikel på Aftonbladet om arbetslösheten i Sverige. I artikeln intervjuar dom tre personer som bor i den del av Eskilstuna som är värst drabbad av arbetslöshet, var femte person i det området är arbetslös. Läs artikeln här, jag lovar er att den är läsvärd.
Jag har även läst disskusions tråden som hör i hop med artikeln, det är alltid lika intressant, och i vissa fall skrattretande, att läsa folks åsikter. Läs tråden här.

Många som har skrivit i disskusions tråden säger samma sak, dom menar att om man är arbetslös är man automatiskt lat och pekar på att om "vi arbetslösa latmaskar" skulle anstränga oss nog hårt finns det alltid jobb. Jag håller med det argumentet till viss del. Visst, desto mer tid man lägger ner på sitt jobbsökande detsto större chans till jobb har man. Det säger ju sej självt. Men även om man lägger ner mycket tid på att söka jobb ökar inte antalet lediga jobb.
Ett annat återkommande argument är att invandrarna tar alla jobb. Det är så otroligt patetiskt att jag inte ens orkar kommentera det. Invandrarna söker jobb på precis samma villkor som vanliga svenskar. Punkt slut. Eller, vänta. Jag skulle till och med vilja påstå att dom har det lite svårare på grund av språkbarriären. Svenska är trots allt ett av världens svåraste språk att lära sej.
Jag hittade även en skrattretande kommentar. En person tyckte att man skulle erbjuda sej att gratisjobba på olika företag och hålla både AF och facket utanför eftersom dom bara komplicerade till allt. Gratisjobba är något man absolut inte ska göra! Om något skulle hända gäller inga försäkringar eller något. 
Den enda form av gratisjobb som "fungerar" är praktik och även då ska man ha kontakt med både Arbetsförmedlingen och facket. Även fast man är praktikant har man vissa rättigheter. Nej, att gratisjobba är ingen lösning.
Sen har vi den brännheta punkten om man ska flytta för att få jobb. Själv är jag inte beredd på att flytta till t ex. en stad för att söka jobb. Även fast det skulle öka mina chanser till jobb avsevärt. Anledningen till att jag inte vill flytta hur som helst är att jag helt enkelt inte trivs i städer, jag är en inbiten glesbygdsmänniska. Men jag skulle kunna jobba i en stad, förutsatt att det är ekonomiskt möjligt för mej att pendla till jobbet. 
Dessutom kostar det pengar att flytta. Om jag tar mej själv som exempel: jag är med i Ungdomsgarantin och får ut ca 2800 i månaden i bidrag. Det räcker knappt till hyra för en etta i till exempel Östersund. För många är det inte möjligt att flytta för att söka jobb på annan ort. Det är helt enkelt för dyrt. För dom/oss är den enda möjligheten till en flytt att dom redan blivit anställda och vet att lönen täcker alla kostnader.

Slutligen har jag bara en sak att säga till alla er som klagar på oss "lata och oengagerade arbetslösa ungdomar": förlåt oss så mycket för att vi tog studenten just när världens ekonomi är i botten. Säg upp dej på ditt jobb och testa livet som arbetslös själv. 
Nu ska jag sluta textbomba er och gå och inmundiga lite middag, idag blir det köttfärspaj. Mums!