En helt vanlig blogg!

Kära vänner, idag har jag lyckats med något väldigt klantigt. Jag har gått vilse på ett kalhygge. Eller vilse och vilse, jag hamnade inte där jag trodde att jag skulle hamna helt enkelt.

Jag var ute med hundarna och fick för mej att gå in på ett kalhygge och låta dom busa lite. När jag hade gått en liten bit stannade jag till och kollade mej runt. "Om jag går där, svänger där och där så borde jag komma ut på vägen ungefär där. Perfekt!" Så gick tankarna i mitt huvud när jag traskade vidare.
Dessvärre gick inte dom gamla traktorspåren som jag trodde och jag hamnade lite fel. Jag hamnade inne i skogen i stället för på utkanten av hygget. Men jag brydde mej inte om det utan fortsatte traska inne i skogen i stället, när jag gått en liten bit bestämde jag mej för att gå ut till vägen.
Men det var lättare sagt än gjort. För det första var det nedfallna träd överallt som jag var tvungen att klättra över och sen, precis när jag nästan var ute på vägen igen är det ett gigantiskt, översvämmat surhål. Då blev jag lite deprimerad. Varför var det tvunget att vara ett surhål precis där jag skulle gå?

I ren frustration vände jag om och gick tillbaks samma väg som jag kom. Om jag, mot förmodan, går där någon fler gång ska jag svänga "där" istället för "där". Då slipper jag klättra över nedfallna träd och bli upprörd över översvämmade surhål som är i vägen för mej.