Jag har inget vettigt att skriva just nu, men ändå sitter jag här och skriver. Ovanligt? Nej, inte särskilt. Jag brukar sitta här och skriva trots att blogginspirationen för tillfället är lika med noll. Varför gör jag då det?

Ärligt talat har jag ingen aning, det bara blir så liksom. 

Ibland känner jag ett tvång att skriva meningslösa inlägg (om man nu kan räkna något av mina övriga inlägg som meningsfullt?) bara för att fylla ut bloggen med något. Även fast jag lärt mej att "utfyllnad" är dåligt när man skriver texter, det har jag minsann hört flera svenskalärare säga. Utfyllnaden gör tydligen att läsaren tappar intresset för texten. Då återstår frågan, varför ska man bry mej om att läsaren tappar intresset för en text vars mening är att vara meningslös?

Det här klassar jag som det absolut stördaste (jag vet, för att vara grammatiskt korrekt ska det stå "mest störda") inlägg jag någonsin skrivit. Trots dess meningslösa natur tänker jag trycka på "spara & publicera"-knappen här nedan. Sug på den ni seriösa, icke-ordbajsande bloggare där ute i cyberrymden. 
Då återstår bara att välja en passande kategori för detta otroligt konstiga inlägg. Jag tror jag kategoriserar det som "tankeverkstad", bara för att vissa människor tycker att jag borde skriva flera tankeverkstads-inspirerade inlägg. Ni som har saknat (& fortfarande saknar) mina underliga tankeverkstads-inspirerade inlägg får nöja er med ovanstående orddiarre i väntan på ett "normalt" tankeverkstadsinlägg. 

Jag lovar, i morgon ska jag skriva ett normalt inlägg.